Sedan vi slutade att existera målar jag din ryggtavla på mina vita lakan varje kväll. Längst ner skriver jag: STÄNG AV VERKLIGHETEN OCH KOM TILLBAKA TILL MIG. Det är inget rop på hjälp. Det är en befallning. Jag kan inte höra fåglarna längre. Du vet att jag älskar fåglar. Jag kan inte lyssna på musik längre. Alla låtar tycks handla om dig.
Jag ser mot horisonten, mot framtiden och inser att: allt är svart. Du dödade mig.
det här är så himla bra, gud!!!!!
SvaraRaderavärdsklass!
SvaraRaderaåh sorgligt :(
SvaraRaderavackert som bara den.
SvaraRaderavackert
SvaraRaderadu är så himla himla duktig, älskling!
SvaraRaderaden där vita saken är ett spöke! en gång tillhörde det min lillebror, men nu har han blivit äldre och ser inte längre någon mening med att äga gosedjur. så jag har tagit det och tänker behålla det 4-ever, av nostalgiska skäl. puss!
SvaraRadera100 deciliter kärlek!!
SvaraRaderaskrivkramp? feed us!
SvaraRaderaYes indeed. Feed me!
SvaraRaderaså fint. så himla, himla fint.
SvaraRaderaAlltså jag måste bara kommentera. Du skriver helt fantastiskt! Jag blir helt uppslukad av dina texter, väldigt vackert..
SvaraRadera