Vad jag tänkte när himlen öppnade sig och regnet föll: nu är sommaren över. Jag minns knappt mina barndomssomrar. Kommer jag att minnas det här? Två festivaler och trettio konserter och tio svenska städer och händer och hud och kramar och picknick i solsken och promenader och kalla nätter i tält och tågresor och böcker och främlingar som blir till bekantskaper och kräftfiske och sorgliga avsked och jag hoppas. Ja, jag hoppas verkligen att inga löv eller snötäckta gator ska få mig att glömma den här sommaren.

5 kommentarer:

  1. Jag har bara bra minnen kvar av mina barndomssomrar, nästan i alla fall. Man minns om man vill, vad man vill. Jag kommer ihåg mina barndomssomrar som då jag var trygg och riktigt glad.

    SvaraRadera
  2. det var ett underbart inlägg ellen! så klockrent!

    SvaraRadera
  3. ellllllleeen<33333333333333333333333333333333

    SvaraRadera
  4. om jag inte hade bilderna från sommaren hade den inte funnits, eftersom jag själv aldrig hade vågat tro att den var på riktigt. den har varit så himla bra.

    SvaraRadera
  5. ahahah what det är ju min ellen hur känner alla henne?

    SvaraRadera