Inte ens drömmarna hjälper mig längre. De kväver mig och allt är lögn, jag vet det nu. Hans lukt har klibbat sig fast på min hud, hans ansiktskonturer på min näthinna. Ett knytnäveslag rakt i hjärtat varje gång han väljer väggar, trägolv, asfalt och fönster för att undvika våra pupillmöten (det som en gång var min räddning).