Min syster och jag hade en egen armé. Vi stod i krig mot omvärlden med drömmarna och illusionerna som vapen. Men soldater dör och illusioner faller. Flickrum ersattes med deppmusik och pojkars läppar. Vi lät det fortgå, ovetandes om att tonårsrevolten tog ifrån oss det finaste vi hade - vår barndom.

3 kommentarer:

  1. otroligt bra skrivet ellen! den här gillade jag väldigt mycket!

    SvaraRadera