Vissa kvällar handlar mina dagboksanteckningar enbart om hur mycket jag saknar dig; din ryggrad, dina höfter, dina revben. Pinsamt, tänker jag sedan, och vill spy på min naivitet. Vi som inte ens har andats samma luft. Är hela jag en illusion?
Du sätter ord på känslor som lika gärna hade kunnat vara mina egna. Idag satt jag på bussen och höll på att börja gråta över en människa som jag inte ens har pratat med. Han vet inte att jag finns.
Du sätter ord på känslor som lika gärna hade kunnat vara mina egna. Idag satt jag på bussen och höll på att börja gråta över en människa som jag inte ens har pratat med. Han vet inte att jag finns.
SvaraRadera