Jag minns hur du brukade rita pianotangenter längs mina ben och spela kärleksmelodier tills månen stal solens plats på himlen. Alla nätter samma sak: dina fingrars beröring över mina lår utmed vaderna och smalbenen. Du och jag var bara hud, ingenting annat. Sådana som vi får rynkor och ruttnar och dör.

9 kommentarer:

  1. förstår inte hur du bär dig åt.
    du skriver så det fastnar och berör. det stannar.
    och jag kan inte tänka på mycket annat än hur otroligt skicklig du är.

    ta hand om dig.

    SvaraRadera
  2. åh, vad glad jag blir. älskar din blogg! orden liksom dansar fram,

    SvaraRadera
  3. SKRIV EN BOK SKRIV EN BOK SRKIV EN BOK SKRIV EN BOK

    SvaraRadera
  4. Kort text, men gud så berörande.

    SvaraRadera
  5. snart orkar jag inte kommentera dina ord längre. du träffar lika rätt varenda gång!

    SvaraRadera
  6. jag längtar ofta efter att få bli förälskad när jag läser din blogg ellen! den är så bra! du är så duktig och tro inget annat!

    SvaraRadera
  7. fann din blogg av något som skulle kunna se ut som en tillfällighet, sjävklart finns det inget sånt. har läst sidorna upp och ner och kan ju inte bara strunta i att tala om hur vackert du skriver. dina ord, formuleringar & tankar är så fina så fina att jag bara vill skrika litegrann. ja, ta vara på det där. för du berör på ett sätt som inte alla kan.

    SvaraRadera
  8. tack för din fina kommentar! :*

    dina texter är fantastiska!

    SvaraRadera
  9. usch, du skriver så himla fint ellen. jag vill skriva mer, jág har inte skrivit någonting på jättejättelänge.

    SvaraRadera