Känslan av att vakna med solen i ögonen, strålar som tränger in mellan persienner och bildar fläckar på naken hud, går att likna vid sinnesstämningen hos ett barn en julaftonsmorgon. Det enda jag kan höra nu är fåglarnas kvitter. Det enda jag kan se nu är hur lagret av miljontals, vita kristaller tynar bort. Fenomenen som vittnar om att vi tog oss igenom den här vintern också.

7 kommentarer:

  1. Helt obeskrivligt vackert Ellen. Du är så himla begåvad!

    SvaraRadera
  2. finns inte en enda gång jag inte blir helt tagen av dina ord. du lyckas precis varje gång.

    SvaraRadera
  3. det går inte att inte bli berörd av dina texter. så himla fina!

    SvaraRadera
  4. Man blir helt tagen av dina ord.

    SvaraRadera
  5. gillar din beskrivning!! fint.

    SvaraRadera