Spegeln låter mig möta mitt eget ansikte och tar mig tillbaka till verkligheten. Den verklighet jag sedan långt tillbaka förträngt, men aldrig glömt. Varje ansiktsdrag påminner mig om då ni smetade in mina läppar i rött och pudrade den bleka pannan och de vita kinderna, tills jag inte längre syndes. Tills min hud döljdes av en tjock mask. Ni sa att ni gjorde det för att ni älskade mig, men jag vet att ni syftade på motsatsen. Man sminkar inte över ärren på människor man älskar. Man blundar inte, utan hjälper till att tvätta bort såren.
Spegeln låter mig möta mitt eget ansikte och tar mig tillbaka till verkligheten. Jag vet att varje ärr vittnar om seger. Jag vet det för att jag tog mig igenom det. En ensam överlevare. Ni såg mig aldrig, ni hörde mig aldrig, ni älskade mig aldrig.
Spegeln låter mig möta mitt eget ansikte. Jag rör vid ärren med fingertopparna och jag tänker att: en dag ska jag förlåta er.